Det är torsdagsmorgon, i går kväll sade jag hejdå till min familj och Övik för en obestämd tid och åkte sedan med ungefär världens långsammaste tåg till Arlanda, och nu sitter jag äntligen här igen: på ett flyg på väg till Berlin. Jag vet att mitt tonårsjag, som bara kunde tänka på att upptäcka hela världen nu-nu-nu, skulle skälla på mig för att jag lägger alla mina pengar på att hela tiden återvända till ett och samma ställe. Men jag måste bara alltid tillbaka, visst drömmer jag än om jorden runt-resor och att upptäcka nya platser - jag behöver bara ha Berlin som utgångspunkt först.
På kvällen möter jag upp Martina, Karin, Jenny och Jens. Martina var ju min vapendragare när jag bodde här i Berlin förra året, de andra har jag träffat genom henne och de är riktigt niceiga peeps! Hur som helst så sätter vi oss i Görli och käkar pizza, bevittnar ett vackert hundmöte (Kraken + Möps = forever) och dricker diverse alkoholhaltiga drycker. SOM SIG BÖR!
Sedan bestämmer vi oss för att strosa omkring; Jenny och Jens, som aldrig varit i Berlin förut, får bestämma vägen.
Vi går under rosa moln.
Tills vi kommer till en parkeringsplats med trevlig street art. "Här slår vi oss ner!" bestäms det
Tha crew på tha beach.
Jag är glad och rullar som vanligt omkring på marken (förlåt fina vita outfit).
Vi avslutar sedan kvällen på Roses Bar på Oranienstr. här är väggarna klädda i rosa päls och prydda med tavlor som exempelvis föreställer en naken, dansande Jesus (så grym!) och discolamporna är överallt.
Efter att ha tillbringat hela fredagen i sängen möter jag på kvällen upp samma sällskap som dagen innan. Vi köper vin + annat gott på Lidl och falafel på Sahara (ett av de bästa falafelställena in my opinion: jordnötssås <333). Sedan går vi till Tempelhof. Där förtär vi våra inköpta varor, Karin får vara Bingo Rimér för att fixa en höglikare på mig och Martina till insta (på min order, gick sådär, men blev
fett fin) och vi attackeras även av ett fasansfullt flygfä med mord i vingslagen som jagar Jens i tre fucking stora cirklar runt oss - vi döper hen till Diablo. När en vakt kommer förbi och säger att parken stänger beger vi oss vidare.
Kanske vid ett eller halv två eller någon annan tid möter vi upp Mary och går till Griessmühle. Just denna kväll är musiken tyvärr inte helt hundra och det är knappt några visuals på dansgolvet. Men vi har kul ändå.
Bästa med Grisen är ju ändå att hänga på utedelen.
Medan solen sakta går upp sitter vi vid kanalen och njuter, på andra sidan står det "Scheiss Sommer", jag tänker att jag verkligen inte håller med.
