Anteckningar 2.0

 
Jag önskar att jag var dumpad, hade en död hund eller ett brutet ben. Att allt jag kände berodde på nåt konkret. Liksom: det här har hänt, du kommer vara ledsen ett tag men sedan går det över. En kausal variabel till all misär. 

 -

Du ska inte vara 22 år och inte se någon framtid, du ska inte det.
 -

Kan inte andas hemma, på tåget, på arlanda, på flyget. ÅNGESTÅNGESTÅNGEST. Står och väntar på min väska på Schönefeld, inser var jag är. Det lättar. Ångesten lättar. 

 

 

Vi blickar ut över tågrälserna som lämnar Ostkreuz. Allt är grått: Molnen, byggnaderna, människorna. Efter ungefär en timmes sömn är vi nu på väg till nästa fest. Han säger att han ju försöker dra ned på festandet - att han försöker vara en "good boy". Med minnena från gårdagens klubbande fastetsade på näthinnan svarar jag: "Jag är verkligen helt fel person att hänga med om du försöker det. Jag kommer bara dra med dig ned i natten". 

 -

Fint när någon säger: ”Du är så himla snygg. Men jag ska sluta ge dig komplimanger för hur du ser ut, jag vill inte att du ska tro att det är enda anledningen till att jag vill umgås med dig.” 

-

En gång kunde vi inte låta bli varandra fastän vi delade luftmadrass med tre andra. 
En annan gång åkte han hem till henne och jag åkte hem själv.

 -

Det känns som jag dör varje gång jag måste säga hejdå till honom.

 

 

Hur kan jag sitta här, i en lägenhet i min favoritstad, dagen innan jag åker på festival och inte vara pepp på någonting? Inte se någon mening med något. Hur kan jag fortfarande känna så här? Hela. fucking. tiden.

 -

Det kan kännas som en bra dag. Men sedan, lagom till eftermiddagskaffet, slår det bara om. Derealisation blandas med apati och det är svårt att föra benen framåt.

-
Det är som att du sover. Som att du blir jagad, är vilse, tappar alla tänder och dör. Förutom att du inte sover. Du är vaken och det finns ingen tröstande trygghet i verkligheten. Ingen lättnad över att det bara var en mardröm. Du är vaken. 
 
 

Jag säger inte att jag saknar dig; frågar inte om du hade svårt att sova första natten, eller andra, eller tredje? 

Berättar inte att jag hade det. Berättar inte att jag låg vaken. Ensam. Själv. Saknandes.

 -

Kan inte bestämma mig om nostalgi är det finaste eller det farligaste. Men det lutar mot det senare. 

 

 
Detta är en redigerad skildring av 2015. Ett utdrag av allt som varit. Glimtar från hjärnkaos, relationer och annat. Varje år fyller jag ett dokument med mina tankar och känslor; jag tenderar att oftast skriva där när jag inte mår bra. Hoppas inläggen blir få nästa år! 
 
Så här antecknade jag under 2014. 
 
Summaries & Lists, Words | | Kommentera |

I min Handy

Kära bloggläsare idag tänkte jag att vi skulle kika lite på vad som finns i min telefon från senaste tiden. Exempelvis kan en hitta bilder på mig där jag suger av min selfiestick (pga ibland känns selfie-fenomenet som att vi typ suger av oss själva, LÖV selfies forever!!!). En kan också hitta bilder som jag sparat från min snapy, typ här då Hångellåten precis släppts på SR och jag lyssnade på den hela dagen - nån som tycker att Mauros del e bra btw??? Jag tycker att han tillför 0 till låten som annars är strålande! 
Här satt jag och väntade på en rappare som jag skulle intervjuva till en promo för Re:Fugee:ca Culture Festival. Var fett nervig att det bra ljuset skulle hinna försvinna innan han kom. Thankfully it didn't! Här kan du se resultatet om du vill! 
Förra torsdagen bjöd Elin och Linnea mig och några andra på middag, vilket var asnice. Sedan gick vi till OHM och klubbade kanske lite väl hårt hehehehe.
Här är en snap som Isabelle (tror jag) skickade när vi skypeade senast. Saknar dessa personer så jävla mkt!! 
Allra mest saknar jag Theas rumpa!! ;)))
Förra veckan fick jag nys om denna tävling på Monki och såg det som en bra anledning att lägga pengar jag knappt har på en ny tröja hehehe. Trodde typ på allvar i två sek att jag hade en chans att vinna den tävlingen. Mennnnn the dream dog rätt snabbt pga konkurrensen är stenhåååård. Så jag försöker tänka lite så här: 
Nevermind. Har iaf en ny snygg tröja.
Här är två snapys jag skickade till Jenny som jag enbart sparade för att jag var så gulli på dem.
Så här kan jag se ut när huvudvärken försöker mörda mig.
I söndags kom snön hit, många jublade men inte jag:
Beskrev snön för några som "flake shaped depression", kan vara det sannaste jag sagt någonsin. 
Ibland försöker jag vara rolig, det går så där. 
En gång var Armand Mirpour inne på mitt instafeed o ghostade. Detta vet jag eftersom han likeade en 1,5 år gammal bild och sedan tog bort liken efter ett par min, så där som en själv gör när en är inne på nåns feed och ghostar och råkar likea nåt. Innan han tog bort liken hann jag dock tänka like = ligga? och screenprinta. Kom och lek med mig säger jag till honom! 
I måndags såg jag Years & Years och det var helt magiiiiiskt. Deras energi var amaze, Olly var bara så underbar/fantastisk/het/cool/grym/adorable/mysig/bäst (ja jag är kanske lite kär i honom) och de gjorde en cover på Toxic!!! Jag säger det igen: DE GJORDE EN COVER PÅ TOXIC!! En av de bästa poplåtarna som finns typ! Var så lycklig under denna spelning! 
 
Sista jag vill visa från min Handy är denna konversation som jag och Alina hade tidigare idag. Kan vi inte alla bara bestämma att hon tar över världen?? Orgys for everyone <3. Btw, när vi ändå pratar om världen, Tilde skrev ett jättebra inlägg om gårdagens skitbeslut från regeringen läsläsläs
 
Life | | Kommentera |

10 years of selfie powah

2005
13-åriga versionen av mig döpte sina selfies till saker som värstaheheheheh.jpg och kollafrillan.jpg, var kär i Darin (posen med händerna framför munnen var inspirerad av en Darin-bild), hade truckerkeps och tyckte det var kul att ta 'fångad av en stomvind'-bilder med hjälp av hårtorken. Alla bilder togs med en silvrig digitalkamera vars batterilucka hölls fast med tejp. 
 
2006
Från att jag var 12 till att jag var typ 15 köpte jag allt med dödskallar på - även fula röda scarfar där dödskallarna snarare såg ut som apor, jag var som besatt! Förutom min fascination för döda skallar började jag exprimentera mer och mer med mitt hår under detta år och klippte bland annat den kortaste frisyr jag någonsin haft.  
 
2007
Under detta år började jag uppenbarligen tänka lite mer på att ha cleanare bakgrunder till mina selfies. Jag fortsatte leka med frillan och färgade håret stup i kvarten. Årets händelse var utan tvekan att jag äntligen kunde ha converse på mig. Jag hade längtat i år och dar efter att kunna bära de coolaste skorna jag visste men var dömd till det grymma ödet att enbart kunna bära de töntigaste skorna jag visste - foppatofflor. Anledningen till detta var en knöl (ben som växt fel tyyyp) vid min högra lilltå, men efter att den opererats bort var det fritt fram för ett nytt liv i nya skor. Lyckan var total. 
 
2008
Detta år slutade jag nian och började gymnasiet - stort fan! Hade insett att naturligt ljus från ett fönster var bra selfieljus och tillbringade alla mina långtråkiga stunder i lilla Flärke med att testa olika sminkningar och sedan fota dem. 
 
2009
När jag var 17 år 17 år i staden där jag växte upp o så ... Känner spontant att 2009 var ett sjuuuukt bra år rent utseendemässigt för mig. Det var även bra på andra vis: jag hade fått en systemkamera i julklapp året innan vilket def. uppade mitt selfie game, jag valde samhällsinriktning och började läsa IC (International Class) vilket utan tvekan var ett val som påverkade mig och min identitet väldigt mycket på väldigt bra sätt och ... tusen andra saker, typ framgång i skolan med betyg, mennnn kan inte fokusera på att lista dem pga känner mig så distraherad av hur snygg jag var???? 
 
2010
Jag har basically fotat så länge jag kan minnas - från att jag sprang runt med en gammal analog kamera och fotade träd till idag. Denna selfie-resa är inte bara ett sätt att få skratta åt gamla frisyrer utan även ett sätt att följa min fotografiska utveckling. Det är tydligt att jag under detta år ännu mer började fokusera på att ta en intressant bild snarare än att enbart dokumentera en look (även om jag såklart även gjorde det, och såklart även fortfarande gör det).
 
2011
Detta år tog jag studenten, kallade nån för första gången för min pojkvän, gick runt och var arbetslös, tog bok-selfies och lekte med ljus och blixt osv. osv. 
 
2012
Överlag var 2012 ett rätt intetsägande selfie-år, men det var ett desto viktigare levnadsår. Flyttade nämligen hemifrån, började plugga bildjournalistik, träffade BBB för första gången, lärde mig hur ont det gör att inte vara kär och såklart en massa mer. Btw, den gröna flugan i sista bilden var inte mitt sätt att vara stylish utan mitt sätt att vara Paddy's day-festlig i Dublin. 
 
 2013
Under detta år startade jag denna blogg!! Hade tidigare hållit till på devote men kände fuck that och skaffade en ny bejbi istället. Annars var 2013 ett kaosigt år där jättebra saker (som att flytta ihop med vänner, upptäcka tjusningen med pastelligt hår, nice sex osv. osv.) blandades med jättedåliga saker (som hjärtekross, självhat, ångestattacker, borttappade ägodelar på ett berg osv. osv.). Många av mina selfies från det här året var väldigt wannabe artsy fartsy, vilket jag känner att för få av mina selfies är idag - ändring!! 
 
2014
Ja hörrni nu har vi tagit oss hela vägen till förra året. Väldigt viktigt år pga då flyttade jag till Berlin för första gången. Funderar ibland på vem jag hade varit och var jag hade bott idag om jag hade fått praktikplats på nån av de svenska tidningarna jag sökte hos. Hur som helst var 2014 fantastiskt på många sätt och fruktansvärt på många andra. Selfie-mässigt var det kanske inte mitt starkaste år, iaf inte med vanliga kameran - på insta rockade jag heheheheheh. 
 
2015
I år är alltså mitt elfte år som organiserad selfie taker, innan 2005 tog jag selfies ibland men på min dator ligger de bara i en mapp som heter Gamla, från 2005 och framåt är alla selfies sorterade i mappar efter år och månader. Hehe så om ni tror att ni genomlevt många av mina selfies i detta inlägg kan jag lova att det bara är en bråkdel av mitt arkiv (och då räknar jag ändå inte in de selfies som ligger och gömmer sig under mappen Fotograf Veronica (så mkt lol) som jag fyllde på under högstadiet). Hoppas nån annan än jag och min mamma (om ens hon kommer orka ta sig ända hit - oklart) tyckte detta var skoj. Ni slipper nån bild från i år pga det får ni ju stå ut med hela tiden ändå. Pussssssss!!!!! 
  
Selfie powah, Summaries & Lists | | 2 kommentarer |