FIRST WEEKEND OF FEBRUARY

Nu har vi precis genomlevt den sista helgen i februari, men för några veckor sen vare den första och jag känner why leva i nuet när en kan vältra sig i det förgångna? AM I RIGHT?!?! (lol) Sååå: wroomwroom *rewiiiiind*. Fredagen den 3e februari började med vin hemma hos Alina. Sen begav vi oss ut på Kreuzbergs gator för att möta upp our friendssss på en bar. 
///
So we've just experienced the last weekend of February, but a few weeks ago it was the first one and I feel: why live in the now when you can revel in the past? AM I RIGHT?!??! (lol) Sooooo: wroomwroom *rewiiind*. Friday the 3rd of February started with some wine drinking at Alina's. Then we headed out on the streets of Kreuzberg to meet some friendssss at a bar. 
 
Se så myyyyyys! Chris va här också! Uhuhuhuh! 
///
Sooo cozzzyyyyy! Chris was in town as well! Uhuhuhuhuh! 
 
<3
 
Gurvan var kvällens stjärnfotograf! Look look look! 
///
Gurvan was the star photographer of the night! Look look look! 
 
Av nån anledning gav bartendern oss en massa gratis GTs denna kväll? Mkt oklart! Mkt nice! Älskar förövrigt denna bild! 
///
For some reason the bartender kept giving us free GTs this evening? Very unclear! Very nice! I love this pic btw!
 
Lördagen den 4e februari samlades vi hemma hos Melisa och Karli för att fira Burn's Night eller Burns middag som det tydligen heter på svenska (så fult). Detta är en skotsk tradition till ära av poeten Robert Burns och firas egentligen den 25e januari. Kvällen innehöll haggis (vego för mig, ofc), en efterrätt som innehöll whiskey (ofc) samt en massa vin (ofc). Burns dikt Address to a Haggis lästes också med en mkt tveksam skottsk accent. hehe. Så himla trevlig kväll! Dock plåtade jag inte förrän på slutet, när hälften hade gått och vi andra börjat spåra. 
///
On Saturday the 4th of February we gathered at Melisa and Karli's to celebrate Burn's night. This is a Scottish tradition in honour of the poet Robert Burns and it's normally celebrated on the 25th of January. The night was filled with haggis (veggie for me, ofc), a whiskey-spiked desert (ofc) and a lot of wine (ofc). We also read Burn's poem Address to a Haggis with very questionable Scottish accents. Such a nice night! But I didn't start photographing until the end, after half of the crew left and the remaining bunch started to go cray. 
 
<3
 
Feelin' it! 
 
Här har ni två polarioder som Melisa tog. Dreamy. Bra helg det här va ändå! Den senaste helgen var också VÄLDIGT bra - berättar mer om en månad ;))) 
///
Hera are two polaroids that Melisa took. Dreamy. What a good weekend this was! The latest one was also VERY good - I'll tell you all about it in a month ;)))
 
Berlin bby, P-P-Party | | Kommentera |

DO I LOOK OK? | MIRROR PROJECT 2016

English version in the end of the post.
 
Jag har precis vaknat. Ser jag okej ut? Eller så umgås jag med vänner. Kanske i en park. Ser jag okej ut? Jag är på jobbet. Eller på väg till jobbet. Eller kanske på väg någon helt annanstans. Ser jag okej ut? Jag är på klubben. Eller kanske hemma hos någon. Eller till och med i väntrummet hos doktorn. Ser. Jag. Okej. Ut? Jag är ute och går. Kanske ska jag möta någon, kanske inte. Ser jag okej ut? Ser jag okej ut? Ser jag okej ut?
 
Platserna är olika, men frågan den samma. Jag har lärt mig att mitt värde ligger i mitt yttre och därav även lärt mig att se mig själv utifrån. Kontrollera, kritisera, och korrigera: det är självobjektifieringens mantra. För att kartlägga mitt eget beteendemönster bestämde jag mig förra året för att ta en bild varje gång jag använde min mobilkamera som spegel. Resultatet innehåller bilder från januari till november* tagna i alla tillstånd. Vissa dagar har jag speglat mig flera gånger, ibland är bilderna tagna bara minuter efter varandra. Blicken är frågande: "Har den där finnen vuxit?", "Ligger mitt hår rätt?", "Ser jag för trött ut?" och så vidare, och vidare, och vidare. 
 
Jag har alltså medvetet tagit fram min mobil, slagit på kameran och utvärderat mitt yttre. Det är skrämmande att tänka att dessa bilder inte påvisar alla gånger jag omedvetet gjort samma sak. I sitt Ted Talk "The Sexy Lie" berättar Caroline Heldman att kvinnor omedvetet rättar till sin kropp var 30e sekund. VAR FUCKING 30E SEKUND?! Habitual Body Monitoring som fenomenet kallas är en effekt av självobjektifieringen vilket Heldman hävdar att alla kvinnor, till viss grad, påverkas av. Det är ett sjukligt beteende skapat av ett sjukt samhälle. Eller som Heldman uttrycker det: 
 
"We raise our little boys to view their bodies as tools to master their environments. We raise our little girls to view their bodies as projects to constantly be improved. What if women started to view their bodies as tools to master their environment as tools to get you from one place to the next as these amazing vehicles for moving through the world in a new way?"
 
*Jag var utan mobil i december. 
 
 
I've just woken up. Do I look ok? Or I'm hanging out with friends. Maybe in a park. Do I look ok? I'm at work. Or on my way to work. Or maybe I'm going somewhere else. Do I look ok? I'm at the club. Or at a friend's house. Or even in the waiting room at the doctor's. Do. I. Look. Ok? I'm out on a walk. Maybe to meet up with someone, maybe not. Do I look ok? Do I look ok? Do I look ok? 
 
The locations differ but the question remains the same. I've learnt that my value is in my apparence and therefore I've also learnt to see myself from the outside. Controlling, criticizing and correcting; it's the mantra of self-objectification. Last year, to map out my own behavioral pattern, I decided to take a photo everytime I used the camera on my phone as a mirror. The result consists of images from January to November* taken in all conditions. Some days I've taken several photos, sometimes just with minutes between them. Always with a questioning look: "Has that pimple grown?", "Is my hair alright?", "Do I look too tired?" and so on, and on, and on. 
 
I've consciously taken out my phone, turned on the camera and examined my appearance. It's frightning thinking about the fact that these images don't show all the times I've done the same thing unconsciously. In her Ted Talk "The Sexy Lie", Caroline Heldman says that women unconsciously correct their bodies every 30 seconds. EVERY FUCKING 30 SECONDS?! Habitual Body Monitoring as this phenomena is called is a result of self-objectification which according to Heldman all women, to some degree, is affected by. It's a sick behaviour cased by a sick society. Or as Heldman puts it: 
 
"We raise our little boys to view their bodies as tools to master their environments. We raise our little girls to view their bodies as projects to constantly be improved. What if women started to view their bodies as tools to master their environment as tools to get you from one place to the next as these amazing vehicles for moving through the world in a new way?"
 
*I didn't have a phone in December. 
 
Important, Words | | En kommentar |

SHINE

Hej hoppppp! Tänkte publicera ett gäng helt vanliga selfies för att visa mina nya byxor idag mennnn sen gick jag lös i Photoshop istället. Som det kan bli, ni vet. 
///
Helllluuuu! My plan was to publish some completely normal selfies today to show you my new pants. Buuuuuuuuut, then I went cray in Photoshop instead. As one can do, you know. 
 
Tror jag tappat all rim och reson gällande mitt photoshopande? haha
///
Think I might've lost all sense regarding my photoshopping? haha
 
Där ser ni byxorna iaf. De är allt! 
///
There you have the pants at least. They are everything! 
 
Selfie powah | | En kommentar |