#TBT: 💔

Ditt hjÀrta revolterar mot allt som Àr du.
KÀmpar hÄrt för att bryta sig fri frÄn det bröstkorgsfÀngelse du byggt. 
Men hur kan hjÀrtat inte förstÄ att dennes frihet skulle innebÀra döden för er bÄda?
 
SÄ du förstÀrker gallren och sÀtter dit extra lÄs.
Gör allt för att det inte ska kunna fly.
Men ditt hjÀrta lÀr sig aldrig; det bara fortsÀtter att kasta sig mot vÀggarna.
Likt en idiot.
 
Och det enda du kan göra Àr att försöka andas korrekt.
In, ut, in, ut.

- 

Och jag viskar i natten:
Du Àr det vackraste jag aldrig haft 
Du Àr allt som kunde bli men som aldrig blev
Du Àr du och jag Àr jag och vi Àr inte vi.

-

HÄnglar med nÄgon,
vill vara med nÄgon annan, 
ignorerar sms frÄn en tredje.

Stirrar pĂ„ den gröna pricken bredvid ditt namn  – vad skulle hĂ€nda om jag skrev?

Skrev att jag Ängrar de nÀtter jag inte gick hem med dig, eller de gÄnger jag inte kysste dig hejdÄ. 
Skrev att jag lÄg med en as-snygg person i natt men att jag inte kunde lÄta bli att tÀnka pÄ dig.
Skrev att jag mÄdde sÄ jÀvla bra i din famn.
Skrev att jag tyckte om dig. Tycker om dig. Fuck.

Vad skulle hÀnda?

Visat 23.47

Du skulle inte svara. 

-

MÄste fortfarande fly vissa nÀtter.
FrÄn alla, men helst frÄn mig sjÀlv.

-

Om jag en gÄng var vacker Àr jag det inte lÀngre. 
Blod pÄ knogen.

Tydligen sÀljer PressbyrÄn Àkta kÀrlek för 25 spÀnn. 
Jag kommer aldrig mer sova i dina armar. 

Vem Àr jag att flörta, strula, ligga?  
Önskar att jag hade rĂ€tt att sakna dig.  

Hes röst.
Hostattack. Hostattack.
Attack.

Jag dök ned i mitt textarkiv ikvÀll och hittade dessa rader frÄn 2013/2014. De flesta av dem Àr helt opublicerade pga skulle aldrig delat detta back then. Men sÄnt som en gÄng va personligt kan bli content i framtiden - glöm inte det! Jösses assÄ, brukade verkligen skriva sÄ himla mkt. Vad hÀnde med det? Vrf gör jag det inte lÀngre? :///
///
Hey babes! Sry for lazy ass lame Swedish content. I dived into my text archive and found some stuff from when I had a broken heart like 4 years ago. God I used to  write all the time. Whatever happed with that? ah wellllllllllll. At some point I'm gonna make a post only in English just for u! Promise! xx

Selfie powah, Words | | Kommentera |

MY JOB /OR/ WHY THIS BLOG IS SO POORLY UPDATED

Tjaba, tjena, hallÄ! Tycker det Àr dags att jag ger er en liten update om jag vad jag pysslar med om dagarna! Sedan januari jobbar jag för Artconnect, vilket Àr ett network för konstnÀrer samt ett online magasin. Mina huvudomrÄden Àr att skapa content för magasinet och sköta vÄra social media channels. Det Àr sÄ kul! Favoritgrejen Àr definitvt att Äka runt o trÀffa olika konstnÀrer för att fota och skriva om dem. TÀnkte ge er lite smakprov frÄn de artiklar jag hittils skrivit. Here we go: 
///
Yoyoyo! I think it's about time that I give you all a little update on what I do all day! Since January I've been working at Artconnect, which is a network for artists and an online magazine. My main responsibilities are creating content for the magazine and managing our social media channels. It's so much fun! My fave task is def going around the city and meeting artists to photograph and write about. Thought I'd give you a little taste of the articles I've written so far. Here we go: 
 
After the paint on the last “boobhead” has dried up, it’s time to hit the streets! The group gets in formation in front of the gallery and someone immediately says: “It’s like an army of boobheads”. A laughing, posing and colourful Boobhead Army roaming the streets of Mitte – no wonder people are stopping to look and take photos.
 

The rain starts falling just when we’re about to enter Oranienburger Straße Station. There’s probably never been an S-Bahn ride with this much boobspreading in Berlin’s history ever before, it’s an amazing thing to witness. “People may sit here and wonder why there are a bunch of people with boobs instead of heads. And if they ask we can tell them that’s how objectification can make us feel: like we’re nothing more than our breasts”, Annique says. After two stops the group leaves the train. Ready to conquer Brandenburger Tor!

Read the whole article here. 
 
ART, SHAPES, GEOMETRY AND ARCHITECTURE: SEEING THROUGH THE EYES OF JEAN-BAPTISTE MONNIN
For most of us architecture is just the set-design in our everyday lives. But for Jean-Baptiste Monnin it’s the leading star. When he looks at buildings he sees the small architectural details that many of us just pass by. For him, architecture is never static; it’s the backbone of his art.
 
It’s a typical grey morning in January when Artconnect enters Jean-Baptiste Monnin’s apartment in Schöneberg. The style of his home is a mirror of his drawings. It’s precise and in order; every object has its place. The difference though, is that the cat Bisou doesn’t run around in his artworks. It makes sense that a person who builds impressive abstract architectural drawings with thousands and thousands of exact lines is a person who also orders his succulents by size.
  
Read the whole article here. 
 
FROM INTERNET TO PAPER: PRINTING WITH VINCENT HULME
A snow man is breathing glitch fire next to a naked couple having an intimate moment in bed; there are flowers everywhere. Pink letters are forming the words “I loved you for too long” above them. Artist Vincent Hulme’s Tumblr feed is as ironic as it is aesthetically pleasing; it’s also his biggest source of inspiration. His contemporary style can easily be recognised in the feed. He’s a lithographer, serigrapher, writer and performer or as he explains on his website: He’s doing his best to spread the word of Vince.
  
Read the whole article here. 
 
Detta Àr alltsÄ vad jag gjort istÀllet för att stÀndigt lÀgga upp selfies och partybilder hÀr. Men hÄll ut darls! Snart kommer jag sÀkert fatta det dÀr med time managing sÄ att jag kan sköta jobbet men Àven uppdatera denna webb bby *hoppas*. xoxo
///
So this is what I've been doing instead of constantly posting selfies and party pics here. But don't give up on me darls! I'll soon get a grip on that thing called time managing so that I can do my job and still update this little web bby *hopeful*. xoxo
 
About photography, Life, Words | | 2 kommentarer |

DO I LOOK OK? | MIRROR PROJECT 2016

English version in the end of the post.
 
Jag har precis vaknat. Ser jag okej ut? Eller sÄ umgÄs jag med vÀnner. Kanske i en park. Ser jag okej ut? Jag Àr pÄ jobbet. Eller pÄ vÀg till jobbet. Eller kanske pÄ vÀg nÄgon helt annanstans. Ser jag okej ut? Jag Àr pÄ klubben. Eller kanske hemma hos nÄgon. Eller till och med i vÀntrummet hos doktorn. Ser. Jag. Okej. Ut? Jag Àr ute och gÄr. Kanske ska jag möta nÄgon, kanske inte. Ser jag okej ut? Ser jag okej ut? Ser jag okej ut?
 
Platserna Àr olika, men frÄgan den samma. Jag har lÀrt mig att mitt vÀrde ligger i mitt yttre och dÀrav Àven lÀrt mig att se mig sjÀlv utifrÄn. Kontrollera, kritisera, och korrigera: det Àr sjÀlvobjektifieringens mantra. För att kartlÀgga mitt eget beteendemönster bestÀmde jag mig förra Äret för att ta en bild varje gÄng jag anvÀnde min mobilkamera som spegel. Resultatet innehÄller bilder frÄn januari till november* tagna i alla tillstÄnd. Vissa dagar har jag speglat mig flera gÄnger, ibland Àr bilderna tagna bara minuter efter varandra. Blicken Àr frÄgande: "Har den dÀr finnen vuxit?", "Ligger mitt hÄr rÀtt?", "Ser jag för trött ut?" och sÄ vidare, och vidare, och vidare. 
 
Jag har alltsÄ medvetet tagit fram min mobil, slagit pÄ kameran och utvÀrderat mitt yttre. Det Àr skrÀmmande att tÀnka att dessa bilder inte pÄvisar alla gÄnger jag omedvetet gjort samma sak. I sitt Ted Talk "The Sexy Lie" berÀttar Caroline Heldman att kvinnor omedvetet rÀttar till sin kropp var 30e sekund. VAR FUCKING 30E SEKUND?! Habitual Body Monitoring som fenomenet kallas Àr en effekt av sjÀlvobjektifieringen vilket Heldman hÀvdar att alla kvinnor, till viss grad, pÄverkas av. Det Àr ett sjukligt beteende skapat av ett sjukt samhÀlle. Eller som Heldman uttrycker det: 
 
"We raise our little boys to view their bodies as tools to master their environments. We raise our little girls to view their bodies as projects to constantly be improved. What if women started to view their bodies as tools to master their environment as tools to get you from one place to the next as these amazing vehicles for moving through the world in a new way?"
 
*Jag var utan mobil i december. 
 
 
I've just woken up. Do I look ok? Or I'm hanging out with friends. Maybe in a park. Do I look ok? I'm at work. Or on my way to work. Or maybe I'm going somewhere else. Do I look ok? I'm at the club. Or at a friend's house. Or even in the waiting room at the doctor's. Do. I. Look. Ok? I'm out on a walk. Maybe to meet up with someone, maybe not. Do I look ok? Do I look ok? Do I look ok? 
 
The locations differ but the question remains the same. I've learnt that my value is in my apparence and therefore I've also learnt to see myself from the outside. Controlling, criticizing and correcting; it's the mantra of self-objectification. Last year, to map out my own behavioral pattern, I decided to take a photo everytime I used the camera on my phone as a mirror. The result consists of images from January to November* taken in all conditions. Some days I've taken several photos, sometimes just with minutes between them. Always with a questioning look: "Has that pimple grown?", "Is my hair alright?", "Do I look too tired?" and so on, and on, and on. 
 
I've consciously taken out my phone, turned on the camera and examined my appearance. It's frightning thinking about the fact that these images don't show all the times I've done the same thing unconsciously. In her Ted Talk "The Sexy Lie", Caroline Heldman says that women unconsciously correct their bodies every 30 seconds. EVERY FUCKING 30 SECONDS?! Habitual Body Monitoring as this phenomena is called is a result of self-objectification which according to Heldman all women, to some degree, is affected by. It's a sick behaviour cased by a sick society. Or as Heldman puts it: 
 
"We raise our little boys to view their bodies as tools to master their environments. We raise our little girls to view their bodies as projects to constantly be improved. What if women started to view their bodies as tools to master their environment as tools to get you from one place to the next as these amazing vehicles for moving through the world in a new way?"
 
*I didn't have a phone in December. 
 
Important, Words | | En kommentar |